: You and I in a shamless state/I want you so badly you know, that it's a pain to wait/what keeps you from moving, are you afraid to be loved?/See how my hands shake, I was raised on it like a drug



BEHÖVER SKRIVA, BEHÖVER GLÖMMA, BEHÖVER SLUTA TÄNKA, BEHÖVER GÖTET, BEHÖVER NÅGON SOM BEHÖVER MIG

: emmène-moi aussi loin que possible/les paysages défilent et la brume se dissipe/grâce à toi à nouveau je respire


Dessa kängor har min pappa spenderat timmar på att laga åt mig.
Älsklingspappa, älsklingskängorna och älsklingskent.

: det var så mörkt den kvällen/jag hade hoppats på något/hoppats på något/om du vill ha mig/nu kan du få mig så lätt

I: Man tror vissa saker, får för sig saker. Ibland att allt det där jobbiga ska lösa sig, ibland det motsatta. Jag trodde på något bra, bättre. Med lätta beröringar byggdes det liksom upp en onödigt fin bild. Av, jag vet inte. Av något bra som var så långt bort från det som jag kände innan. Jag tror inte det är nödvändigt att veta vad det är man förväntar sig, för man känner när man har nått dit. Det är därför jag väntar, väntar, väntar men det verkar som om någon bara gav upp och glömde bort mig och den jag rörde. Eller så var det han som inte såg mig som någonting annat än hud. Jag är hud; kall, varm, rosig hud. Men jag är känslan innanför huden och det alldeles för röda blodet också.

 

II: Tittar runt omkring mig, flackar med blicken. Vad vill alla ögon säga mig? Bakom glas, ögonlock finns någonting som jag vill åt. Om inte ord, i alla fall tankar, uppfattningar, bilder. Att varje dag gå och tvivla gör ingen människa klokare, inte lyckligare, men ändå sker det. Som en inbyggt mekanism i maskinen kallad människan. Maskinen med för mycket hjärna och för lite hjärta.

 

III: Då det enda man kan lyssna på är Ω

 

(ni har blivit hemskt dåliga på att kommentera, lite tråkigt faktiskt. det är svårt att veta hur jag ska tolka tystnaden..)


: there was a time when my world was filled with darkness/then i stopped dreaming now i'm supposed to fill it up with something/in your eyes i see the eyes of somebody i knew before/long ago

α hud kött blod Ω

: jag glider upp på scenen, tar halvtid i drickat, spanar in en biff och går upp i falsett/karlar är mig hälften rivaler, hälften piss/rock'n'roll är min ursäkt ikväll








En replokalsfest/gig som spred sig och blev höstens fest.
"Kommer 'Polarna' och Polisen två gånger, ja då vet man att man har haft en lyckad fest"
Så sant som det är sagt.

: ett hattkalas för en vecka sedan






Jag har världens finaste vänner.

: each day connects to the next/i do my routines by reflex/life’s an endless row of days/but the heart longs to get away/and i wish i could fly out of here/out of this town






Två småstadströtta flickor med bröstkorgar med tomma hål. 

: som en elektrisk chock genom skelettet/lätta fingrar genom tyget på de kläder du valde/för någon annans skull

Du tog min hand samtidigt som löven föll. Röda och gula var de; antagligen. Jag antog det men vågade inte titta. För jag var rädd att om jag släppte blicken från dig så skulle du vara borde när jag vände mig om igen.
Jag hade haft stora bekymmer innan jag skulle träffa dig: Vad skulle jag ha på mig? Eller den stora frågan var väl egentligen om jag skulle ha vantar på mig. Om jag hade det så kanske du tolkade det som att jag inte ville hålla dig i handen. Men om jag däremot struntade i vantarna och du inte tog min hand, ja då skulle jag frysa. Det hela fick bli en kompromiss och i fickorna i min urtvättade jacka låg ett par lovikavantar i fall att. Men de behövdes som sagt inte användas för du hade tagit min hand precis innan de stora ekarna som vi träffades vid för första gången.
Vi hade hamnat på samma filt en kväll tillsammans med våra gemensamma vänner. Vi hade delat på en Norrlands Guld även om ingen av oss riktigt tyckte om öl. Men vi gjorde väl det mest för att ha en ursäkt att prata med varandra (och sitta bredvid varandra). Under kvällen hade vi pratat om allt mellan himmel och jord, musik och jobb. Du ville helst jobba i en skivbutik även om du var rätt nöjd med att jobba på Espresso House. Jag hade jobbat på ICA vid tillfället och sa att pengar är pengar. Då hade du skrattat och sagt att det var sant, även om du aldrig skulle vilja jobba på ICA; din pappa var butikchef över en ICA-affär och du var trött på allt tjat om frysta grönsaker och mjölkpaket. Sedan hade du tänt en cigg och frågat om jag ville ha en. Visst, hade jag sagt då, fast jag vet inte om jag vill ha en hel. Men då delar vi, hade du sagt då och jag vet inte vem av oss som log störst.
När jag kom hem den kvällen skrev jag för första gången på väldigt länge i min svarta dagbok. Jag skrev bara en mening, men det var allt som behövdes:
"4/9 - Det fina med fingertoppar som försiktigt nuddar varandra, utan att det för den delen händer någonting mer"

Nu skrev jag på nytt i dagboken:
"4/10 - Det fina med fingertoppar som försiktigt nuddar varandra, och man vet att det bara är början på någonting större"