(Andra bilden är snodd, men jag kunde inte låta bli)

Ett halvår. Sex månader.
Så länge har det varit vi.
Inte du och inte jag. Vi.
Och jag älskar dig Viktor.

Vem är jag? Vem är jag när man skalar bort allt det där som bara finns utanpå? Det korta håret, de tighta jeansen, de nedbitna naglarna, höfterna som knappt existerar, mina fötter i storlek 38, de svarta kläderna, det röda läppstiftet, den bruna hyn och allt blod i mig som pulserar runt, runt. Vad fan är jag då? Då kanske jag är Evelina. Eller nej, då ÄR jag Evelina med allt vad det innebär. Ibland rädd, ibland glad, ibland ambivalent, ibland likgiltig, ibland trött på allt, ibland hopplös kärleksfull tråkig galen älskande sur arg snäll. Ibland allt på samma gång. Och lite så känns det nu. Så håll ut mina fina, för ni vet hur jag känner. För egentligen är jag inte så speciell när man väl skalat av allt. Men, vem är det egentligen?