: Someday you will be loved
Jag har väl tänkt ganska mycket på kärlek och undrat när det är min tur att få dela min kärlek med någon. Jag har tänkt på det alldeles för mycket om jag ska vara ärlig. Jag har gråtit för att jag känt mig ensam och övergiven; inte för att jag har haft en obesvarad kärlek, utan bara för kärleken har varit överallt utom hos mig. Jag har varit olyckligt kär med, det har jag, men det har nästan varit lättare att komma över den olyckliga kärleken, än att känna: Jag kommer alltid vara ensam. För jag har alltid varit rädd att jag aldrig kommer hitta någon, att jag alltid kommer vara ensam. Som att jag är undantaget som bekräftar regeln; det finns någon för alla. Men det senaste så har jag kommit till någon slags insikt och bestämt mig för att inte låta mig själv tänka på det jag inte har; utan på det jag har. Så igår såg jag det som en dag att tänka på min familj, mina vänner och på Gustav och hans familj. Ibland tvivlar jag på att jag någonsin kommer hitta någon, men egentligen, vad gör det i så fall?
beror kanske på vem som säger det! om det verkligen är nån man vill ska gilla en så är det nog inte så kul att höra men nu var det bara fint (:
gullet.
1. även om det känns så ibland är du inte ensam.
2. singelliv kan vara gött. killar är oftast väldigt överskattade. jag vill ragga med dig på eb i sommar.
3. du är den finaste finaste och du förtjänar endast det bästa. det finns inget bra här i vår stad.
4. jag älskar dig.
tiden går fort :D
Kärlek är krångligt.
Men kärlek är en sådan sak om liksom.. kommer till in. Tror jag. Allra oftast när man minst anar det. Puff. Från ingenstans.
Njut av ensamheten? Det kan vara svårt, jag vet. Och alla har inte någon. De "ensamma" är fler än vad man ser.
Jag har en veckans blogg tävling på min blogg nu, så säg att du vill vara med o tävla :)
Riktigt fint skrivit!
Snygg blogg
sv; tack så mycket.
Hoppas du får en trevlig helg
Fint skrivet. Och jag gillar det nog så mycket eftersom jag ser mig själv i den texten. men det måste ju finnas någon för alla, varken du eller jag är ett undantag och vi kommer inte dö ensamma. Punkt.