: en gång i tiden var jag rädd att varje andetag jag tog skulle bli min första sista chans att skriva sanningen ett val/och hur som helst och när som helst och var som helst kan allt ta slut

Det var spelning på den lokala fjortisnattklubben där ingen besökare är över tjugo år och alla är uppklädda till max. Höga skor och vingliga ben och en förväntan om att kanske kanske få vara någons, i alla fall för den kvällen. Bandet som spelade fångade inte riktigt tonårsflickans uppmärksamhet, utan hon var upptagen med att dricka överprissatt alkohol och dansa (eller snarare hoppa i otakt) till de monotona tonerna på dansgolvet. När bandet gick av scenen märkte hon inte det, utan fortsatte att dansa som vanligt och sjunga (skråla) med till dåliga 90-talsklassiker.

När hennes rörelser började övergå från en tveksam dans till utmattade försök till att hoppa föjde hon med sina vänner till VIP-hyllan (som skulle kunna beskrivas som en balkong med några skinnsoffor på) där bandet satt och drack öl som kyldes på en isbädd. Hur hon kom dit är egentligen lite oklart, men eftersom staden är så liten var det svårt att inte träffa på vänners vänner någonstans. Bandet som innan inte hade varit särskilt intressant låg nu i fokus för tonårsflickans ögon. Speciellt intressant var gitarristen och det verkade som att han hade fattat samma intresse för henne. I det dunkla ljuset som skars av stroboskopets snabba puls letade två ögon efter två andra ögons uppmärksamhet och även om det var det verkliga livet och inte en film, så fann de två par ögona varandra. När ölen på isen tog slut bars ny öl in och det var nästan så att tonårsflickan glömde bort det som pågick utanför hennes lilla bubbla där bara han existerade. Musiken som pulserade genom hennes kropp var bara som en bakgrundsmusik i den film där han och hon spelade huvudrollerna. Det var inte musiken på en sliskig klubb.

När klubben stängde vid två fanns det inga tankar på att gå hem, även om det dagen efter var en vanlig skoldag. Gitarristen bjöd nämligen med tonårsflickan och hennes vänner på efterfest hem till honom. Honom. I dimman lät denna idé mycket bra och efter vad som kändes som en sekund var de hemma hos den snygga, spännande gitarristen. Fast, när hennes mamma ringde och frågade sent på natten, så var de hemma hos "Sandra".

När alarmet på tonårsflickans mobil ringde klockan åtta morgonen efter vaknade hon bredvid gitarristen i samma kläder hon dansat i kvällen innan och suckade över faktumet att hennes första lektion skulle börja inom några timmar. När gitarristen vaknade bad han henne stanna kvar och strunta i skolan, men hon visste att det vore allt för oansvarigt att stanna kvar. Hon var ju en flicka som alltid gjorde som man skulle. Hon bad honom istället om en vattenflaska att ta med sig på bussen (det var en lång natt som knappt hade tagit slut) så hon kunde dricka. Men hon hade ett till skäl till att fråga om en vattenflaska. Hon visste att om hon bad om en vattenflaska, så skulle det inte vara sista gången de sågs, då hon skulle behöva lämna tillbaka flaskan. En kyss senare var hon utanför dörren till den lägenhet hon kom att spendera många dagar och nätter i.

Och det var såhär jag och min Viktor träffades. Jag är så jäkla glad över att jag för en gångs skull valde att vara oansvarsfull. Jag tycker ni ska vara det oftare också.

: and if you have a minute why don't we go/talk about it somewhere only we know?/this could be the end of everything/so why don't we go somewhere only we know?

Man tror vissa saker, får för sig saker. Ibland att allt det där jobbiga ska lösa sig, ibland det motsatta. Jag trodde på något bra, bättre. Med lätta beröringar byggdes det liksom upp en onödigt fin bild. Av, jag vet inte. Av något bra som var så långt bort från det som jag kände innan. Jag tror inte det är nödvändigt att veta vad det är man förväntar sig, för man känner när man har nått dit. Det är därför jag väntar, väntar, väntar men det verkar som om någon bara gav upp och glömde bort mig och den jag rörde. Eller så var det han som inte såg mig som någonting annat än hud. Jag är hud; kall, varm, rosig hud. Men jag är känslan innanför huden och det alldeles för röda blodet också.


Ett stycke som jag säkert har publicerat förut och som inte alls återspeglar mina känslor just.

: (ett varv runt jorden är 40 041,47 km och en tändsticka är cirka 47–48 mm lång vilket leder till slutsatsen att jag tänker på dig, ofta)

Om man räknar antalet tillfällen som jag har tänkt på dig, gör om dessa tillfällen till tändstickor och sedan lägger dem på en rad, skulle linjen av dessa tändstickor räcka minst tre varv runt jorden. Om man däremot gjorde om antalet tillfällen som du tilltalat mig till tändstickor skulle den linjen (sorgligt nog) knappt räcka över min en och tjugo-säng. Jag tycker i och försig att min säng känns oerhört stor och tom när jag ligger i den och tänker på dig igen (och igen). Men, ändå. Vad är en en och tjugo-säng mot tre hela (om inte mer) varv runt jorden? Jag måste erkänna: antalet tillfällen som jag har tilltalat dig kanske inte heller är så många, men mina ord är i alla fall tillräckligt många för att att kunna täcka både din kropp och din säng fulla med ord. Orden i sig kanske inte är av det vackraste slaget (om jag ska vara ärlig så är det mest ord om läxor, lektioner och skolmat). Men, ändå. Om dina ord hade varit tillräckligt många hade jag tagit på mig dem och burit dem som kläder i skolan. Om en söm hade gått sönder så skulle jag bara be dig om ett nytt ord eller två och laga hålet. Det skulle inte spela någon roll vad det var för ord, jag hade ändå aldrig varit speciellt intresserad av kläder.

Det enda jag egentligen vill är att du ska tilltala mig och förlänga linjen av tändstickor. Vare sig det är vackra ord eller ej, måste du förlänga den. Fattar du inte?

(Kanske ska påpeka att denna såkallade text inte är helt självupplevd, bara nästintill)

: I will never run, you got nothing on me/I will never hide, that’s just not my way/you don’t know what I did today



Kan inte ni som läser berätta vilka ni är, vad ni har för drömmar, hur den ni tänker på innan ni somnar ser ut?
Jag har svarat på massor av frågor så nu är det er tur.
Och förresten, vad vill ni se mer utav här i bloggen?



Gammal, väldigt konstig bild.

: som en elektrisk chock genom skelettet/lätta fingrar genom tyget på de kläder du valde/för någon annans skull

Du tog min hand samtidigt som löven föll. Röda och gula var de; antagligen. Jag antog det men vågade inte titta. För jag var rädd att om jag släppte blicken från dig så skulle du vara borde när jag vände mig om igen.
Jag hade haft stora bekymmer innan jag skulle träffa dig: Vad skulle jag ha på mig? Eller den stora frågan var väl egentligen om jag skulle ha vantar på mig. Om jag hade det så kanske du tolkade det som att jag inte ville hålla dig i handen. Men om jag däremot struntade i vantarna och du inte tog min hand, ja då skulle jag frysa. Det hela fick bli en kompromiss och i fickorna i min urtvättade jacka låg ett par lovikavantar i fall att. Men de behövdes som sagt inte användas för du hade tagit min hand precis innan de stora ekarna som vi träffades vid för första gången.
Vi hade hamnat på samma filt en kväll tillsammans med våra gemensamma vänner. Vi hade delat på en Norrlands Guld även om ingen av oss riktigt tyckte om öl. Men vi gjorde väl det mest för att ha en ursäkt att prata med varandra (och sitta bredvid varandra). Under kvällen hade vi pratat om allt mellan himmel och jord, musik och jobb. Du ville helst jobba i en skivbutik även om du var rätt nöjd med att jobba på Espresso House. Jag hade jobbat på ICA vid tillfället och sa att pengar är pengar. Då hade du skrattat och sagt att det var sant, även om du aldrig skulle vilja jobba på ICA; din pappa var butikchef över en ICA-affär och du var trött på allt tjat om frysta grönsaker och mjölkpaket. Sedan hade du tänt en cigg och frågat om jag ville ha en. Visst, hade jag sagt då, fast jag vet inte om jag vill ha en hel. Men då delar vi, hade du sagt då och jag vet inte vem av oss som log störst.
När jag kom hem den kvällen skrev jag för första gången på väldigt länge i min svarta dagbok. Jag skrev bara en mening, men det var allt som behövdes:
"4/9 - Det fina med fingertoppar som försiktigt nuddar varandra, utan att det för den delen händer någonting mer"

Nu skrev jag på nytt i dagboken:
"4/10 - Det fina med fingertoppar som försiktigt nuddar varandra, och man vet att det bara är början på någonting större"

: (Sanningen)

Svaren från frågestunden som jag hade för ett tag sedan.

hej evelina, do you love me? love me? do you love me? love me?
vem är din favoritmänniska?
Klart jag älskar dig Julia, dum fråga ju!
Haha, favoritmänniska? Du vill att jag ska svara "Julia" va? Jag svarar kungen.

Vad gillar du mest: Mjölk eller ägg?
Beror på vilket sammanhang. Eller nej, mjölk är livets dryck ungefär. Så det blir mjölk!

När kommer DINA partybilder ut på DIN blogg?
När dina bilder läggs ut Sofia.

Vad är det bästa du vet att göra?
Umgås med mina vänner, lätt. Det finns antagligen ingenting som får mig att må så bra som att vara med dem.

saknar du inte orienteringen? :(
Ibland. Men jag tror inte att man ska satsa på någonting som man inte är 120 % säker på att man vill göra.

tips om någon miniblogg, eller stor också för den delen?
favoritfärg?
Jag läser inte överdrivet mycket bloggar, men det finns vissa bloggar som jag har fastnat för. Min vän Sofias blogg till exempel. Sen läser jag Olof Grinds bloggar och även hans vänners bloggar. De bloggar jag gillar mest finns i min länklista!
Min favoritfärg är röd.

vackraste boken du har läst?
Jag vet faktiskt inte. Ladies av Mara Lee var den senaste boken jag läste och den var rätt bra. Norweigan Wood av Haruki Murakami är rätt fin också. 

vilket är ditt absoluta favorit band?
Det är utan tvekan Kent. Inga tvivel.

Varit på festival/konsert? Isf vilken var den bästa?
Det är någon av de två Kent-konserter jag har varit på. Båda var underbara.

Favorit mat?
Jag gillar klassisk mat. Pasta och köttfärssås eller stekt falukorv och mos tror jag, haha.

Favorit årstid?
Vintern är mysig men sommaren är underbar. Så det blir sommaren.

Varit kär?
Ja, det har jag.

Vad vill du bli? Varför?
Jurist/psykolog/journalist osv osv. Jag gillar rättskunskap och tycker sådant är intressant. Sen gillar jag pengar också.. eh.

Är du emot/för att bära päls, skinn osv? Motivera.
Alltså, jag har ju haft/har skinnskor så jag kan ju inte säga att jag är emot det. Men det är ju inte något jag brukar ha. Jag kan inte direkt argumentera i frågan eftersom jag inte har så mycket fakta om själva frågan.

Om du fick ligga med valfri kändis, vilken?
Haha, jadu. Jocke Berg kanske.

Varför valde du takten som puls som ditt blogg domän?
För musiken får mitt hjärta att slå.

Vad väljer du London eller NY? motivera.
Jag har ingen aning. London tror jag. Mest för att engelsmän pratar finare, haha.

Tycker du det är okej att bara ha leggins och ett linne som slutar ovanför rumpan?
Oftast inte, nej.

Hur många vänner har du på facebook?
Eh, 430 ungefär.

Hur många profilbilder har du på facebook?
10 stycken, haha.

Om du inte hette vad du heter vad skulle du vilja heta då?
Lea.

Varför går du den linjen som du går?
För att jag vill få ett välbetalt men roligt jobb i framtiden och göra sådant jag tycker är kul!

Tycker du om skolmaten?
Ja, jag gillar all mat!

Vilket är ditt favoritämne?
Religion kanske..?

Om du bara fick äta en valfri GBglass resten av sommaren, vilken väljer du?
Twister, ganska lätt val.

Skulle du kunna tänka dig att själv döda ett djur?
Typ en mygga ja..

Om det var val nu och du var över 18 vilket parti skulle du rösta på då?
S eller Mp antar jag.. Har inte så bra koll.

Tycker du sverigedemokraterna ska komma in i riksdagen? Om Ja motivera.
Alla ska ha rätt att vara i riksdagen, om de får tillräckligt mycket röster. Så jag hoppas att de inte får det.

Har du klappat en häst?
Självklart!

Har du varit på Kolmården och sett delfinshowen?
Nej, det har jag inte. Är den bra?

Brukar du borsta tänderna uppe före tänderna nere?
Om jag ska vara ärlig vet jag inte. Ska kolla upp detta.

Skulle du kunna tänka dig att operera dig till en kille?
Haha, nej. Är rätt nöjd med min tillvaro som tjej.

Vilket land skulle du vilja besöka?
Frankrike kanske!

Visste du att Fanta apelsin innehåller gelantin urtvinnat från fiskfjäll? den är alltså inte vegansk.
Yes, det visste jag. Men det är inget som rör mig så.

Har du ett klädesplagg som kostat över 999kr?
Nej, det har jag nog inte..

Har du nånsin snattat? (typ godis etc)
Snattade en bok när jag var liten.

Vilken är din favoritfilm? Varför just den?
Jag har ingen aning. Jag glömmer ofta bort vad jag tittar på. Men Die Welle är en bra film som jag kan rekommendera!

Har du någon stilikon?
Inte direkt. Men jag får väl insperation från människor runt omkring mig och i bloggar.

Vad säger du, capribyxa eller piratbyxa?
Piratbyxa, haha..

Säger du beige eller bääch? (om färgen)
BÄÄÄÄCH

Har du sjungit Bira!Bira!Bira! Bära!Bärs!Bärs! någongång?
Det är väl självklart? Haha.

Har du badat i en isvak?
Hell no!

Äter du mycket ketchup till pasta?
Jag gillar inte ketchup..

Vilken är din favoritpizza?
Kebabpizza the vänersborg way: Kebabkött, sallad, tomat, gurka, lök och kebabsås!

Föredrar du pizzasallad med rivna morötter eller utan?
Utan. Tror inte jag har ätit pizzasallad med morot i..

Skulle du kunna svälja ett rått ägg mot en festival+camping biljett till Roskilde?
Klart som tusan att jag skulle. Finns ju människor som äter rått ägg till frukost!

trillade nyligen in här men var bor du?
Jag bor i Vänersborg som är en helt okej stad. Det är nära till Göteborg i alla fall!

: "Noshörningar är också djur" sa hon och skrattade högt


Hon hade aldrig trott på att det fanns en skatt vid regnbågens slut. När hon var liten hade hon alltid försökt finna någonting där, men antingen försvann regnbågen eller så fanns där bara sten. Hennes mamma sa alltid att hon inte hade kollat tillräckligt noga och att det visst fanns en skatt där, men flickan blev aldrig övertygad. Så hon slutade att titta mot himlen när det regnade för det gjorde för ont i henne att det bara var en lögn. En stor lögn som bara gjorde människor besvikna. Men en dag stod inte flickan ut längre. När regndropparna smattrade mot rutan så tittade hon uppåt och såg den vackraste och största regnbåge hon någonsin sett. Färgerna var så klara att det nästan sved i ögonen och hon blev varm i hela kroppen. Hon insåg att hon var tvungen att göra någonting. Hon kunde inte sitta hemma och riskera att andra människor blev lika ledsna som hon hade blivit när hon hade gått hem tomhänt. Hon bestämde sig helt enkelt för att placera ut egna skatter vid regnbågens slut. På det viset skulle ingen någonsin vara ledsen eller tvivla igen. Hon gick in på sitt lilla rum och valde ut de finaste sakerna hon kunde hitta där; Hennes äldsta och finaste docka, ett par blanka och glittriga glaskulor, ett album med bokmärken som föreställde allt man kunde tänka sig (man kunde hitta allt från noshörningar till rosor) och till sist, efter att hon hade letat en ganska lång stund så hittade hon den perfekta skatten: En gammal julgransprydnad som föreställde en ängel med spetsbeklädda vingar. Hon la varsamt ner alla sina skatter i sin cykelkorg. Hennes cykel var för övrigt en sådan cykel som man kände igen direkt om den stod utanför mataffären. Den var röd med målade blommor och själva cykelkorgen var guldig och även på den fanns det målade blommor. Flickan hade varit så stolt första gången hon cyklade med den och cykeln var fortfarande någonting som hon var extra stolt över.

Det regnade fortfarande när hon cyklade iväg men det bekymrade henne inte. Tvärt om. Lukten av sommarregn och regndropparna som kylde ner hennes späda och lite för varma kropp gjorde henne bara lycklig. Det var första gången på länge som hon hade vågat sig ut när det regnade, hon ville på alla sätt undvika regnbågar, och den frihet som rusade genom hennes kropp väckte tusentals endorfiner till liv. Regnet skvätte upp på hennes ben när hon misslyckades med att parera vattenpölarna som hade bildats på asfalten. Men det märkte hon knappt för regnbågen framför henne var allt hon kunde se och hon hade antagligen aldrig känt sig såhär lyckligt under sitt nio år långa (korta) liv. Väl framme vid regnbågen tittade hon snabbt runt omkring sig för att försäkra sig om att det faktiskt inte fanns någon skatt där. Men det fanns såklart inte någon där denna gång heller. Flickan plockade ur sin skatt ur sin cykelkorg med sina nätta fingrar. Först dockan som hon lutade mot en gammal ek; på det sättet skulle dockan ha uppsyn över hela skatten och fungera som en slags vakt och beskyddare. På det viset skulle ingen olämplig person kunna ta skatten; det var bara de som verkligen förtjänade den som skulle få den. Personer som den lilla flickan. Efter att ha hittat en bra plats åt dockan la hon sedan ut kulorna tillsammans med albumet med bokmärkena vid en buske som doftade som hennes mamma hade gjort för länge sedan. Hennes mamma hade använt en parfym som alltid hade gjort flickan lugn och lycklig. Alltid. Det var helt enkelt den perfekta platsen för något så värdefullt. Till sist var det dags för flickan att placera ut det mest värdefulla som skatten bestod av; spetsängeln. Hon hängde försiktigt upp ängeln i en hallonbuske och tittade länge på den. Hon fick kväva en impuls att ta ner ängeln och ta med den tillbaka till sitt trygga rum igen. Men nej. Hon var tvungen att göra de andra glada och lyckliga, även om en liten del av hennes lilla lilla hjärta var tvungen att följa med på kuppen. Nöjd över det hon hade gjort blickade hon ut över den skatt hon hade lämnat ut till hela världen och sedan steg hon upp på sin cykel och cyklade hem. Utmattad och genomblöt la hon sig ner i sin säng. Hon virade täcket som föreställde små rosor kring sig och kröp ihop så hon blev så liten som hon någonsin kunde bli. Efter sju minuter somnade hon till regndropparnas smatter mot rutan.

Efter varje regnig dag cyklade flickan iväg till den plats där regnbågen slutade och där hon hade lämnat sin skatt och efter varje regnig dag cyklade hon hem med en klump i magen. En klump som växte sig större efter varje regnfall och varje cykeltur. En klump som först hade vägt lika lite som spetsängeln, men nu hade vuxit sig stor som de grå och livlösa stenarna som hade funnits vid regnbågen tidigare. För skatten var kvar och ingen verkade ha ägnat den en tanke eller ens en blick. Det var ingen överdrift att säga att flickan var besviken på världen. Men flickan fortsatte att cykla fram och tillbaka medans årstider växlade och löven föll. När regnet övergick till lätta snöflingor gav flickan upp. Hon förstod att ingen någonsin skulle hitta hennes skatt. Hon satt i fönstret i sitt lilla rum och såg hur snön färgade allting vitt. Hon stack ut sina ben ut ur fönstret och lät en tunn hinna snö lägga sig på hennes fötter tills hon inte kände dem längre. "Jag kanske skulle lägga mig på gräsmattan spritt språngande naken och låta snön falla över mig, då skulle min kropp kanske domna bort och då skulle det inte göra så ont längre" tänkte hon. Men istället la hon sig i sin säng och drömde om en värld full av skatter där barnen liksom badade i guld. Och varje gång det regnade gjorde hon samma sak.

Efter en regnig dag gick en annan ung flicka till regnbågens slut. Hon var ledsen för att hon inte hittade någon skatt. Det enda hon hittade var skräp som någon hade dumpat av mitt i skogen; en gammal sliten docka, en julgransprydnad som såg ut att tillhöra en väldigt gammal människa, lite glaskulor och ett album med bokmärken i. På första sidan hade någon satt in bokmärken föreställande noshörningar. Vem har egentligen bokmärken föreställande noshörningar? Hon slängde i frustration ner albumet mot marken. Det fanns ingen skatt vid regnbågens slut.