Om man räknar antalet tillfällen som jag har tänkt på dig, gör om dessa tillfällen till tändstickor och sedan lägger dem på en rad, skulle linjen av dessa tändstickor räcka minst tre varv runt jorden. Om man däremot gjorde om antalet tillfällen som du tilltalat mig till tändstickor skulle den linjen (sorgligt nog) knappt räcka över min en och tjugo-säng. Jag tycker i och försig att min säng känns oerhört stor och tom när jag ligger i den och tänker på dig igen (och igen). Men, ändå. Vad är en en och tjugo-säng mot tre hela (om inte mer) varv runt jorden? Jag måste erkänna: antalet tillfällen som jag har tilltalat dig kanske inte heller är så många, men mina ord är i alla fall tillräckligt många för att att kunna täcka både din kropp och din säng fulla med ord. Orden i sig kanske inte är av det vackraste slaget (om jag ska vara ärlig så är det mest ord om läxor, lektioner och skolmat). Men, ändå. Om dina ord hade varit tillräckligt många hade jag tagit på mig dem och burit dem som kläder i skolan. Om en söm hade gått sönder så skulle jag bara be dig om ett nytt ord eller två och laga hålet. Det skulle inte spela någon roll vad det var för ord, jag hade ändå aldrig varit speciellt intresserad av kläder.

Det enda jag egentligen vill är att du ska tilltala mig och förlänga linjen av tändstickor. Vare sig det är vackra ord eller ej, måste du förlänga den. Fattar du inte?

(Kanske ska påpeka att denna såkallade text inte är helt självupplevd, bara nästintill)