: (it's so fucked up/you're still there)
Ni är så många nu. Och jag är verkligen glad över varenda själ som dag på dag hittar hit.
Kan inte ni inte skriva några ord om er själva? Ett eller flera tusen, det spelar ingen roll.
Jag vill lära känna er alla, för ni är fasen betydelsefulla varenda en.
en sån fin tröja :)
Jag lever
för: musik, fotografi och skrattanfall som får en att tappa andan.
i: ett vitt hus mellan skogen och Vättern.
med: folket på skolorna (ljud & bild och musikskolan)
tycker om att gå utomhus i strumpor, eller ännu bättre- tofflor, barn som säger tack för skjutsen till busschauffören, och så din blogg såklart!
mitt hjärta klappar för pop. och de där kvällarna med vännerna där man egentligen inte gör nånting, lite som ett seinfeld-avsnitt du vet?, men ändå känner att man har hittat hem i hjärtat när man talar om precis ingenting.
jag är en glad och livslullig typ som gillar musik så mycket så att det gör ont. Det är så fint att sitta och lufttrumma till ens favoritlåt och bli helt lycklig i magen. Annars så är jag väldigt fast i pojkryggar, ögon som ler, sena nätter och tidiga morgonar, kombinationen kaffe och vit choklad, franska filmer och rökelser. kram!
åh så fin.
åh du är så galet grymt snygg!!
det som fyller mitt huvud finns på min blogg. tonårstankar.
gud så fin du är. ditt hår. allt.
sv: åh, tack fina.
Men du känner redan mig....
jag är väl precis som de flesta är fast ändå inte. för jag har så mycket inom mig som vill ut men jag vet aldrig hur jag ska få ur mig allt på rätt sätt. för folk tycker inte att jag är som folk ska vara. och det är ju lite synd, men jag har fina vänner. och mitt hjärta brinner för svensk och brittisk indie och att fotografera. jag skriver lite med, men jag blir alltid så trött på mig själv så det blir inte så bra. sen finns det inte så mycket mer att säga, min blogg speglar mig. peace out!
sjutton år. pendlar varenda dag till världens bästa skola och världens bästa klass. försöker överleva rester av ätstörningar, ångest och depression. ibland lyckas jag och ibland inte. min lillebror är det vackraste jag vet. det jag lever för är mina vänner, håkan hellström och min familj. puss du är så fin
Idag satt jag med en vän i en park, med vin i blodet och rök i ögonen och sa; jag vågar äntligen vara mig själv. men ljög.
Drömmande, London-fanatisk tjej från västkusten. Tycker om musik, bilder, fotografering (att stå bakom, men inte framför, kameran) och att skriva väldigt mycket.
GILLA =D
jag är jag. trasig, hel, konstig. mest är jag faktiskt jag. i olika bitar och delar.
vackert!
ihk, snygga bilder.
en tjej som saknar sin evelina, och vill träffa henne när hon åker hem från portugallien.
en drömmare som ser allt världigt klart. Vill leva livet som på fina bilder från andra länder. Lever för imorgon och absolut aldrig skulle kunna leva utan min musik. kärlek <3
Grymt härlig blogg och sjukt fina foton asså!
Jag hittade precis hit. Din blogg är magisk.
Åh jag älskar den sista bilden!
hej. jag heter ida och tycker att det där kanske är den finaste frisyren i världen.
Jag heter Moa och är 15. Älskar Håkan och att hångla. Jag bor i Malmö och hittade hit för en minut sen. Underbar blogg. Kram på dig!
En gammal musik-klass elev från huvudnäs. Har för mig att du också gick där? Kom in på din blogg genom sofia. Ni båda har väldigt fina bloggar!
I was born in a human body however in mind i was always something or someone else, as a human i lived through fire and hell. Still nothing could make me stop being alive, the tears from the ones i love turns me into someone with a bloodlust i want to find the guilty and make him pay.
What can i do to prevent those tears to fall. As i grew up i learned nothing is for free and even your closest ones may betray you at any time. I wouldn't do that, id rather die than betraying someone dear to me. However it took me many years to understand one thing. People like me will always get used like a battery, when its empty and not sufficent enough they throw it away. Now i finally realized i'm not immortal, im just a human. Those scars that cuts through my soul will never dissapear. I can only prevent my soul from getting more scars. As i grew stronger i noticed something. My friends started to avoid me, not talking to me. Why may you ask, they noticed that i had changed. No more fucking me around no more using me for your desires. Subconsciously they feel threatened from my strong will to say the word we all fear.. No. Like rats they run away from you and start looking for someone else to leech on. In the end i won, noone dares to mess with me, noone dares to use me. they fear me subconsciously. Deep inside they know that with one word i can ruin their lives. But i wouldnt do that. I do not look back i look only forward.
This is my new life. it got it's good and bad sides. im still like an invisible shadow drifting around without anyone noticing me. I like it that way, in the end you can only rely on yourself. The choices you make is only yours. It might be hard to belive but this is the life we belong to.
In the end everyone will see that the human spirit is fragile the same way as the icicles fall to the ground and shatters to pieces.
I like your blog.
Jag är en artonårig tjej som inte vet någonting om mig själv, jag tvekar och ändrar mig på det mesta. Jag vill en massa saker men jag känner mig bara obetydlig trots att jag har en massa kärlek runt om kring mig. Jag har en massa drömmar som jag är för rädd för att göra verklighet av.
Jag önskar att jag var en annan person ibland, en modigare, vackrare, intressantare person som har det enklare att hitta nya vänner. Jag är rädd för framtiden.