: en gång i tiden var jag rädd att varje andetag jag tog skulle bli min första sista chans att skriva sanningen ett val/och hur som helst och när som helst och var som helst kan allt ta slut

Det var spelning på den lokala fjortisnattklubben där ingen besökare är över tjugo år och alla är uppklädda till max. Höga skor och vingliga ben och en förväntan om att kanske kanske få vara någons, i alla fall för den kvällen. Bandet som spelade fångade inte riktigt tonårsflickans uppmärksamhet, utan hon var upptagen med att dricka överprissatt alkohol och dansa (eller snarare hoppa i otakt) till de monotona tonerna på dansgolvet. När bandet gick av scenen märkte hon inte det, utan fortsatte att dansa som vanligt och sjunga (skråla) med till dåliga 90-talsklassiker.

När hennes rörelser började övergå från en tveksam dans till utmattade försök till att hoppa föjde hon med sina vänner till VIP-hyllan (som skulle kunna beskrivas som en balkong med några skinnsoffor på) där bandet satt och drack öl som kyldes på en isbädd. Hur hon kom dit är egentligen lite oklart, men eftersom staden är så liten var det svårt att inte träffa på vänners vänner någonstans. Bandet som innan inte hade varit särskilt intressant låg nu i fokus för tonårsflickans ögon. Speciellt intressant var gitarristen och det verkade som att han hade fattat samma intresse för henne. I det dunkla ljuset som skars av stroboskopets snabba puls letade två ögon efter två andra ögons uppmärksamhet och även om det var det verkliga livet och inte en film, så fann de två par ögona varandra. När ölen på isen tog slut bars ny öl in och det var nästan så att tonårsflickan glömde bort det som pågick utanför hennes lilla bubbla där bara han existerade. Musiken som pulserade genom hennes kropp var bara som en bakgrundsmusik i den film där han och hon spelade huvudrollerna. Det var inte musiken på en sliskig klubb.

När klubben stängde vid två fanns det inga tankar på att gå hem, även om det dagen efter var en vanlig skoldag. Gitarristen bjöd nämligen med tonårsflickan och hennes vänner på efterfest hem till honom. Honom. I dimman lät denna idé mycket bra och efter vad som kändes som en sekund var de hemma hos den snygga, spännande gitarristen. Fast, när hennes mamma ringde och frågade sent på natten, så var de hemma hos "Sandra".

När alarmet på tonårsflickans mobil ringde klockan åtta morgonen efter vaknade hon bredvid gitarristen i samma kläder hon dansat i kvällen innan och suckade över faktumet att hennes första lektion skulle börja inom några timmar. När gitarristen vaknade bad han henne stanna kvar och strunta i skolan, men hon visste att det vore allt för oansvarigt att stanna kvar. Hon var ju en flicka som alltid gjorde som man skulle. Hon bad honom istället om en vattenflaska att ta med sig på bussen (det var en lång natt som knappt hade tagit slut) så hon kunde dricka. Men hon hade ett till skäl till att fråga om en vattenflaska. Hon visste att om hon bad om en vattenflaska, så skulle det inte vara sista gången de sågs, då hon skulle behöva lämna tillbaka flaskan. En kyss senare var hon utanför dörren till den lägenhet hon kom att spendera många dagar och nätter i.

Och det var såhär jag och min Viktor träffades. Jag är så jäkla glad över att jag för en gångs skull valde att vara oansvarsfull. Jag tycker ni ska vara det oftare också.