12 april 2011
Jag trodde det skulle dröja länge, länge, länge innan jag skulle få uppleva något sådant här. Ni vet ju att jag för ett tag sedan skrev om min drömman. Nu har jag fått en som både är och inte är som den jag beskrev, men ändå mycket bättre. Och det är väl liksom det som är så himla bra, att jag inte hade en aning om vem han skulle vara. Och att han kom som en total överraskning på ett ställe jag aldrig trodde jag skulle hitta någon gör det hela så fint, men på något sätt bisarrt.

8 november 2011
Varför ska man egentligen tro på äkta kärlek? Det finns bara i filmer. I sådana där amerikanska romantiska komedier som slutar med att den vackraste pojken väljer den töntiga flickan, för att KÄRLEK ÖVERVINNER ALLT. För varje dag som går blir jag mer och mer övertygad om att jag lever i en sådan film. Som att mitt liv är förbestämt av ett par regissörer, precis som i filmen The Truman Show. Varje dag sitter tusentals tv-tittare och åh:ar sig åt mig och min pojke. Över de kyssar han ger mig och de ord vi uttalar till varandra. Fast sen så avslutas såklart filmen när jag upptäcker att allt är rekvisita för "Filmen om Evelina", till och med min MIN Viktor. Men det gör ju ingenting, för eftersom mitt liv är en film kommer han ha blivit kär i mig ändå. Along the way.
Det är i alla fall så det känns, och jag är så jävla JÄVLA kär. Och varje dag slås jag av tanken hur lyckligt lottat jag är, hur han är FÖR BRA för att vara sann. Hur detta måste vara en film.

(Andra bilden är snodd, men jag kunde inte låta bli)

Ett halvår. Sex månader.
Så länge har det varit vi.
Inte du och inte jag. Vi.
Och jag älskar dig Viktor.

Vem är jag? Vem är jag när man skalar bort allt det där som bara finns utanpå? Det korta håret, de tighta jeansen, de nedbitna naglarna, höfterna som knappt existerar, mina fötter i storlek 38, de svarta kläderna, det röda läppstiftet, den bruna hyn och allt blod i mig som pulserar runt, runt. Vad fan är jag då? Då kanske jag är Evelina. Eller nej, då ÄR jag Evelina med allt vad det innebär. Ibland rädd, ibland glad, ibland ambivalent, ibland likgiltig, ibland trött på allt, ibland hopplös kärleksfull tråkig galen älskande sur arg snäll. Ibland allt på samma gång. Och lite så känns det nu. Så håll ut mina fina, för ni vet hur jag känner. För egentligen är jag inte så speciell när man väl skalat av allt. Men, vem är det egentligen?

Jag hatar att skriva här för allt blir så jävla krystat. Man ska skriva om det och det när man egentligen bara kan skriva om det. Antingen ska allt vara skit eller så ska det vara underbart; upp och ner, hit och dit. Ingenting är vanligt och alla känslor har ett namn för så ska det vara. Annars är det inte känslor och då ska man inte blogga. Man bloggar inte om det vanliga och namnlösa, man bloggar om det extraordinära. Om kyssar, kärlek eller liteförmycketalkoholiblodet-tankar och känslor som inte blir besvarade. Men allt det andra då? Som egentligen är det som betyder något? Det man är emellan allt det extraordinära? Är det inte det som räknas egentligen? Men ibland verkar det som att man är mindre av en människa om livet varken suger eller äger. MEN ALLA MÄNNISKOR ÄR VANLIGA OCH UPPLEVER VANLIGA JÄVLA KÄNSLOR. Det är det som gör oss mänskliga.
Samtidigt som ni gör mig glad så känner jag mig instängd i denna blogg. ALLT jag publicerar ska vara "åååh så fiiiint" eller "allt blir bättre, alltid". Vad hände med det som är jag? Så det är därför som jag nästan aldrig bloggar. Prestationsångesten gör sig hörd för jag är faktiskt rätt vanlig.

Hej! Jag antar att ni märkt att mitt bloggande är bristfälligt och jag skäms lite över detta faktum. Så jag tänkte att jag kunde slänga in en bild på mina nya drömskor: Jag är kär. Men inte bara i mina skor, utan också i min fina Viktor. Det jobbigaste är väl bara att när jag inte är med honom, så gnager det lite inombords. Men det är det värt, då hans kyssar är det bästa jag har just nu. Eller ja, inte bara kyssarna: HELA HAN.

Och jag har en idé! Eftersom allt som heter skrivarfingrar är puts väck, så skulle ni kunna ställa frågor till mig. Ni får ställa vilka frågor ni vill och jag lovar att svara. Vi ska helt enkelt ha en frågestund här på min blogg. Så kom igen, fråååga!

Puss mina fina.

Även om ni inte är speciellt bra på att kommentera är jag glad ändå.

Nu har jag lov så nu blir det Göteborg, vänner, denna spellista, dans och allt-utom-läxor.
Och förresten borde jag:
- Klippa mig
- Sluta köpa svarta kläder
- Ta tag i saker
- Inte tänka så jävla mycket
- Skaffa snygga kläder
Jag kan fortsätta för evigt.

Och förresten: Ni är tusan de finaste läsarna man kan ha. Om något tynger mig är det bara att läsa era kommentarer. Vissa är så fina att man nästan inte tror det är sant. Tack för att ni står ut med mig. Jag ska bli bättre, lovar.

(Min nya toppsakgrejs från H&M. Och nej, jag kommer inte bära den så.)

Okej, detta är inte okej på något sätt. Jag har inte skött mitt bloggande, jag vet liksom inte riktigt vad jag ska skriva om eller vad jag ska fota. Därför ska ni få berätta för mig vad jag ska blogga om. Då får ni vad ni vill ha och jag kommer ur denna lilla svacka. Två flugor i en smäll och alla bli glada. SÅ, ge mig något att skriva om!

Och när ni tänker kan ni lyssna på detta.

Jag har räknat ner och drömt. Jag har tänkt tänkt tänkt på vad denna dag skulle göra för mitt liv. Gjort planer och fantiserat om allt fint.
Och nu är den här och jag kan nästan inte tro det.
Nu är jag arton år.
ARTON JÄKLA ÅR!

Pics: Post Secret

Jag har suttit hela kvällen och läst igen hundratals vykort som människor från tusen olika ställen har skickat in. Hundratals vykort med hundratals olika hemligheter. Fast egentligen är alla hemligheter i grund och botten likadana; det är någonting som måste sägas, berättas för annars riskerar man att implodera.
Därför tänkte jag att vi alla ska berätta någonting om oss själva, det kan vara en hemlighet eller bara någonting som ni måste säga. Om ni vill vara anonyma, var det. Men bara man säger någonting, bara man släcker stubinen till den där jävla bomben.
Något som kanske inte är en hemlighet, men likväl någonting som jag måste säga är att jag är otroligt rädd för att vara ensam hela mitt liv. Att vara utan någon som jag är kär i och som är kär i mig. Det leder i sin tur att jag lätt fattar tycke för någon så fort den visar intresse för mig. Jag behöver inte vara kär, utan jag kan känna att: detta är min enda chans och därför tar jag denna enda chans. Självklart har det funnits undantag, men rädslan finns alltid där.

När saker går från att göra ont till att bli ett minne som man kan le åt när man ska sova.

Det finns vissa ögonblick i livet som får kroppens alla celler att tvivla på sin egen existens. Cellerna slutar dela på sig, de slutar växa och till slut slits de ut och går sönder. Vad gör man då? Man flyr sin kropp, in i tusen tankar och även om man snubblar tusen gånger bland dem är det bättre än att ligga stilla och gå sönder. Men tillslut kan man inte fly från sitt sönderfall, även om man inte ens befinner sig i sin kropp. Man måste fly på riktigt, skaffa sig en mening så att ens celler börjar dela sig igen. Och det är det jag måste göra. Fly denna stad och hitta någonting som är bättre än det som finns här. För här är allt redan bestämt och allt har sin ordning. Här slits cellerna ut för här är allting precis likadant och ingenting förändras.

(när snön faller och jag är ute i halkiga skor)

Α Jag fick mer frågor än jag trodde att jag skulle få, därför dröjde svaren ett tag. Jag har försökt att svara så gott jag kan, men vissa frågor var (är) allt för svåra. 
Tack för att ni är världens finaste läsare Ω

Var bor du & vad är det bästa med din stad?
Jag bor i en liten stad som heter Vänersborg. Och det bästa med staden är nog själva läget, att det ligger cirka en timme från Göteborg. Det betyder att man kan vandra omkring där på kvällarna, en helt vanlig vardag. Något annat som är bra med Vänersborg är alla mina vänner som bor här och det fantastiska läget vid Vänern.

Om du fick välja en enda plats på jorden som du skulle bo på, vad skulle du välja?
Jag hade nog valt London. Jag har aldrig varit där, men jag kan tänka mig att det är lite som paradiset på jorden. Människorna (männen), affärerna och språket. Det kan inte bli annat än fantastiskt.

Varför är du där du är istället för att vara där du inte är?
För att det finns någon regel eller lag som säger att man inte kan vara på två ställen samtidigt. Det tycker jag är ganska dåligt; jag hade gärna velat vara på två ställen just nu.

Är du nöjd med ditt liv?
Ja, det skulle jag nog säga att jag är. Så nöjd man kan bli när man är sjutton år och lite vilsen. Visst finns det saker som skulle göra mitt liv bättre; en fin pojke, att bo i en bättre stad och lite mindre plugg. Men nöjd, det är jag allt. Jag har ju ändå mycket som många människor faktiskt inte har.

Vad skulle du ändra på dig själv (insida, utsida, spelar ingen roll) om du kunde?
När det gäller utsidan skulle jag nog vilja ha lite längre och smalare ben, haha. Om jag skulle få ändra någonting på insidan, då skulle jag nog göra mig själv lite modigare och inte så beroende av vad andra tycker om mig. Jag skulle nog också göra mig själv lite mindre lat. Jag är nämligen otroligt lat.

Om du fick välja en person, död eller levande, vem skulle du vilja byta liv med?
Jag hade nog valt att byta liv med Karl Lagerfeld. Tänk att få göra det man älskar mest i hela världen och sedan tjäna otroliga summor på det. Det skulle inte vara så fel. Sen skulle det vara kul att träffa andra modeskapare och se hur de egentligen är.

Är du kär i någon? Om inte när var du det senast?
Nej, jag är inte kär i någon, men jag har varit det tidigare i år. Tyvärr var avståndet alldeles för långt för att det skulle vara värt det i slutändan.

Vad är det absolut finaste du vet?
Händer som knappt rör varandra fast man vet att man egentligen borde hålla hand. Händer och fingertoppar är någonting av det finaste jag vet.

Vem är den snyggaste du vet?
Hm, rent spontant tänker jag på Diego Luna, mest för att han alltid har varit ett exempel som jag har använt. Men min smak har väl kanske ändrats lite sen sist. Nu gillar jag killar som har skjorta, tajta jeans, kängor och mössa. Stubb är ett stort plus. (Nu låter det som att jag vill ha en skogshuggare, men det är inte riktigt så jag menar) Men jag kommer inte på någon just nu, kanske visar bilder någon annan gång.

Vilket är ditt bästa, och sämsta minne?
Mitt bästa minne är från 2007 när jag sprang in som ledare i Milkostafetten (orientering) inför en publik på säkert över 10 000 personer. Den känslan, att veta att så många människor klappar för en, den är ganska svårslagen. Mitt sämsta minne är från 2008. En dag när vi skulle äta frukost som vanligt säger min pappa: ”Jag och er mamma ska flytta isär”. Jag grät i säkert en vecka och jag sov knappt någonting. Det värsta med hela händelsen var att det tog flera månader innan jag vågade säga det till mina bästa vänner. Jag trodde kanske att om jag inte berättade det för någon, så skulle det inte vara sant. Men det var såklart på riktigt. Idag bor jag varannan vecka hos mamma och varannan vecka hos pappa. Och jag har det väldigt bra.

Vad är det första du kommer att tänka på när du vaknar?
”Vad är klockan? Jag hoppas jag kan sova i två timmar till.”

I alla fall, om den viktigaste i ditt liv försvann av egen vilja. Skulle du acceptera valet eller till varje pris få valet ogjort?
Till en början hade jag inte accepterat det. Jag hade kämpat för att denne person skulle komma tillbaka. Men om denne person sedan sa att det var det enda sättet att må bra eller liknande, då hade jag nog slutat kämpa. För den andres skull.

Vilken dialekt tycker du bäst om?
Jag tror faktiskt att jag måste välja göteborgska, mest för att det låter så himla gött när de pratar. Och lite för att jag har lite göteborgska i min dialekt, haha.

Vilket är ditt favoritljud?
Sms-signalen när man får ett sms man har väntat länge på.

Vad gillar du för musik?
Jag gillar faktiskt det mesta. Men svensk musik står högt i min lista, speciellt kent som är mitt absoluta favoritband. Man kan väl säga att mitt musiklyssnande utvecklades lite i takt med kents musik. När de började spela mer electro, började jag lyssna på electro osv.. Så nu lyssnar jag mest på indierock, electro och svenskt tror jag. HÄR är min lastfm.

Soundtracket till ditt liv, hur skulle det se ut?
Jag tror att det skulle vara Passion Pit – Little Secrets. Jag vet inte riktigt varför, men den låten känns som ”jag”. Man dansa men man kan sitta still om man vill det också. Det är mörkt och det är ljust.

Vilken är din absoluta kentfavoritlåt?
Åh, det är så himla svårt att svara på det. Kanske Ansgar & Evelyne eller Håll ditt huvud högt (live), eller massor av andra låtar.

Vilka är de tre finaste låtcitaten du vet?
”Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt
Men jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns”
- Kent – Mannen i den vita hatten (16 år senare)

”När Jag blir grå
När Jag faller
Orkar Du för 2?
När idag blir igår
Kommer Du att älska mig
ändå?

Det spelar ingen roll
om Du håller mig hårt
Ingen kommer att
minnas om 100 år
Jag är rädd att man glömmer
glömmer allt
Som vi glömde att vi
älskade varandra”
- Kent – Berg & Dalvana

”Hur kan du vara så säker på ditt svar
Hur kan du vara så iskall ren & klar 
när det finns platser i Vintergatan kvar 
som vi aldrig får se”
- Kent - Elever

Visst är det så att alla samhällare lyssnar på håkan hellström i smyg?
Klart det är så. Men det finns även de samhällare som öppet lyssnar på håkan hellström, till exempel jag, även om jag precis börjat lyssna!

Nämn en låt som alltid gör dig glad.
Jag skulle nog säga Undercover Martyn med Two Door Cinema Club! Mest för att den är så härlig! Och nu har jag läst att de kommer till Emmaboda -11, tänk om jag får höra den live!

Om du bara fick lyssna på en låt i hela ditt liv vilken skulle det vara?
Kent – Nålens öga. Den är inte för högljudd och jobbig, så man tröttnar inte. En av de bättre kentlåtarna.

Vilken låt är din mest lyssnade i iTunes?
Jag har ingen aning, eftersom jag inte använder iTunes för att lyssna på musik. Men på lastfm är den mest lyssnade låten kent - Vals för satan (din vän pessimisten) med 116 spelningar.

Vad har du varit på för konserter & hur många?
Jag har ingen aning om hur många konserter jag har varit på, det är ganska många. Men jag har inte varit på många ”riktiga” konserter. Så de kan jag nog räkna upp: kent (3 ggr), Håkan Hellström (2 ggr), Keane, bob hund och Teddybears. Sen har jag varit på två festivaler (Putte i Parken -09 och Emmaboda -10). Jag jobbar även på Café MIC som arrangerar spelningar, så där har jag sett många ”konserter”.

Dina topp 5 absoluta favoritlåtar i hela världen?
Kent - Ansgar & Evelyne, kent - Håll ditt huvud högt, kent – På Drift?, Miike Snow – Silvia och kent – Stoppa mig juni (Lilla Ego) (Får ångest när jag gör sådant här)

Berätta om ditt bästa festivalminne.
Jag har ju bara varit på två festivaler; Putte i Parken -09 och Emmaboda -10. Men bästa festivalminne.. Det måste vara Planet Turbo på Emmaboda. Att dansa utan hämningar i flera timmar bland träden, det var fantastiskt. Trots att jag var så otroligt trött har jag nog aldrig känt mig så levande.

 

Har du någon fin författare att dela med dig av?
Jag tycker att Haruki Murakami är en bra författare. Min spontana reaktion när jag läste honom för första gången var; ”Var detta allt?” Men jag kunde ändå inte låta bli att låna en bok till, och en bok till… Det slutade att jag hade läst tre av hans böcker på mindre än en månad. Det är någonting som gör att man bara vill ha mer av hans ord. Kanske är det hur han lyckas skriva om de diffusa linjerna mellan olika världar som gör att han är så bra, jag vet inte. För tillfället läser jag Fågeln som vrider upp världen och den är riktigt bra.

Vem är din favoritförfattare?
Jag måste säga pass på den. Jag läser så mycket så att jag inte vet vilka böcker jag har läst och vad de handlar om, tråkigt nog. Jag borde egentligen börja skriva upp vad jag läser och vad jag tyckte om boken, såhär kan man ju faktiskt inte hålla på.

Favoritbok? Favoritfilm?
Min favoritbok har jag ungefär ingen aning om (kolla ovanstående svar). Min favoritfilm är, hur töntigt det än låter, Snabba Cash eller Die Welle. Jag vet att Snabba Cash kanske inte är en sådan film som man ska ha som sin favoritfilm, men jag tycker att den är otroligt spännande. Kan inte hjälpa det. Die Welle är bra mest för att den tar upp ett mycket läskigt ämne. Det är en sådan film man måste se.

Hur mycket skins har du sett nu?
För lite, tyvärr. Jag följer skins på kanal5play.se, men mer än så är det inte. Jag vet inte hur man laddar ner eller hur man ser på program online (bortsett från tv4, kanal5 osv.…)

Vad inspirerar dig?
Andra bloggar inspirerar mig men för det mesta inspireras jag av min vardag. Människor jag möter, händelser jag bevittnar och liknande. Jag inspireras även av mina egna tankar kring livet och sådär. Inspiration är ingenting jag går omkring och letar efter; om det kommer så kommer det.

Hur lärde du dig fota? Var ifrån hittar du din inspiration till nya bilder och sånt?
Jag köpte en dålig kamera och tog massor av macrobilder på blommor och stenar och jag vet inte vad. Sedan köpte jag en lite bättre kamera och började fota lite mer seriöst. Sedan köpte jag en ännu bättre kamera och fotade så fort jag fick tillfälle till det. Så jag har lärt mig genom att testa mig fram. Fast lite har jag allt läst mig till också. Hur jag får inspiration kan du läsa i svaret ovan.

Hur gör du för att komma på allt fint att skriva, och vad gör man om man helt plötsligt tappar allt det?
Jag bara skriver det första som dyker upp i huvudet. Jag försöker att undvika att skriva ”på schema” utan skriver bara när jag har någonting att säga, annars känns texten konstig och krystad. När man tappar det, vilket jag inte tror man kan göra, då får man nästan vänta på att det ska komma tillbaka. Jag tror inte man kan tvinga sitt skrivande, det kan i alla fall inte jag göra.

 

Vilken är din favoritblogg?
Jag måste säga Pulsurbalans. Kombinationen av otrolig text och fina bilder är underbar.

Vad läser du för bloggar, både kända och okända?
Jag läser ganska många bloggar men här är några:
Thecompletetruth – Min favoritfotoblogg. Han är så fantastiskt duktig.
Vardagsbrus – Duktig fotograf som tar jättefina vardagsfotografier.
Sofia – En av mina bästa vänner som är en otroligt begåvad fotograf.
John – En annan väldigt bra vän som också är duktig med kameran.
Pulsurbalans – Skriver så det känns in i hjärtat.
Kolossal – Skriver som om det skulle kunna komma direkt från mig. Hon sätter mina tankar ”på papper”.

Vilken tid på dygnet, dag i veckan, månad och årstid är din favorit?
Tid på dygnet är nog runt 21. Man är inte speciellt trött och kvällen har precis börjat. Min favoritdag är fredagar. Svaret kan man läsa i frågan under. Favoritmånaden är nog december, mest för att det är jul och allt är så himla fint. Favoritårstid kan jag inte bestämma, det är vintern eller sommaren. Vintern för att allt är så mysigt och jag fyller år, sommaren för att den är härlig.

Vilken dag i veckan är din favoritdag?
Min favoritdag är fredagar. Det är som en helgdag, fast skillnaden är att man går upp i tid och inte slösar bort sin dag i sängen. Jag har en tendens att jag inte orkar gå upp och göra någonting vettigt på lördagar och söndagar.

Vilken är den mest mystiska och outforskade tiden på dygnet?
Det är kanske femtiden på morgonen. Mycket för att de flesta fortfarande sover och bara några få har hunnit gå upp. Det är bara några få gånger jag har varit vaken vid den tiden tyvärr, men det ska jag ändra på. Man känner sig så ensam då, på ett fridfullt sätt.

Mjölk eller vatten?
Mjölk, helt klart. Jag har alltid druckit mycket mjölk och det är en av mina favoritdrycker. Vatten dricker jag nästan aldrig.

Vad är din favoritmaträtt? Vilken är den äckligaste maträtten? Vad skulle du vara för maträtt om du var en maträtt? Blev du hungrig nu?
Min favoriträtt är nog spagetti och köttfärssås, det har det varit sedan jag var liten, en klassiker helt enkelt. Det finns nästan ingenting som jag inte äter, men blodpudding och skolans pirog klarar jag inte av. Om jag skulle vara en maträtt skulle jag nog vara någon slags gryta, med mycket morötter i. Och ja, jag blev väldigt hungrig.

När är det lagom dags att börja baka lussebullar?
Bakar man nu tycker folk att man bakar för tidigt, bakar man om några veckor så är det för sent. Eviga frågan, när är det lagom att baka julebröd?
Jag tycker att man kan börja i november, någon helg innan första advent. Man ska ha hunnit provsmaka lussebullarna, så ifall de är äckliga så hinner man baka nya till advent.

Visst hade det varit grymt med indie-gym? (man gymmar i cheap monday-[jinns] och randiga tröjor, har gympapass till håkan hellström och spinning till annat gött som är jävlit indie?)
Jag vet inte.. Det känns som om stämningen skulle kunna bli lite dryg på något sätt. Eller så skulle det bli tvärt om. Något som är säkert är att det skulle svettas rätt rejält.

Definiera uttrycket "jävla indie-b-rud"!
Ja. Om man är en jävla indie-b-rud är man en rätt cool tjej som är lite för cool för sin egen stad. Att vara hipster skadar inte. Man lyssnar på cool indiemusik och går på många konserter. Man fotar mycket och hänger i Göteborg med andra coola människor.

Visst ska vi göra asmånga coola saker i göteborg nästa höst när hanna är på folkhögskola? (jag bor ju i göteborg då liksom)
Ja, för då är jag arton år. Nästa år är vårt år, det får bli vårt nyårslöfte.

Visste du att göteborgs trafikerade gator ser ut som glittergator när mörkret faller över stan?
Ja, det vet jag. Om man åker upp i utsiktstornet på Liseberg ser man längre än man någonsin trodde att man skulle få se. Samtidigt som det är vackert, så känner man sig så otroligt liten. Det är en svår känsla för man vet liksom inte om man ska vara glad eller ledsen.

Om du skulle vara en frukt, ett djur och en stad, vad skulle du vara på? (gissar på äpple zebra & göteborg)
Haha, du känner mig väl Sofia. Äpplet ska dessutom vara grönt, då skulle jag bli helnöjd.

Jag tänkte, eftersom det har tillkommit ganska många nya läsare, att jag skulle ha en frågestund här i bloggen.
Är det någonting som skulle intressera er?
I så fall: Ställ alla frågor ni kan komma på.
Och jag skulle skämmas om ingen frågade något, så snälla, fråga på.
PUSS.

[JAG HAR FÅTT MER FRÅGOR ÄN VAD JAG KUNNAT TRO, JAG HÅLLER PÅ OCH SVARAR PÅ DEM NU. MEN DET KAN TA ETT LITET TAG. TACK SÅ MYCKET!]

Skjut sönder stjärnorna, låt dem sprängas precis som mitt hjärta gör.

BEHÖVER SKRIVA, BEHÖVER GLÖMMA, BEHÖVER SLUTA TÄNKA, BEHÖVER GÖTET, BEHÖVER NÅGON SOM BEHÖVER MIG

I: Man tror vissa saker, får för sig saker. Ibland att allt det där jobbiga ska lösa sig, ibland det motsatta. Jag trodde på något bra, bättre. Med lätta beröringar byggdes det liksom upp en onödigt fin bild. Av, jag vet inte. Av något bra som var så långt bort från det som jag kände innan. Jag tror inte det är nödvändigt att veta vad det är man förväntar sig, för man känner när man har nått dit. Det är därför jag väntar, väntar, väntar men det verkar som om någon bara gav upp och glömde bort mig och den jag rörde. Eller så var det han som inte såg mig som någonting annat än hud. Jag är hud; kall, varm, rosig hud. Men jag är känslan innanför huden och det alldeles för röda blodet också.

 

II: Tittar runt omkring mig, flackar med blicken. Vad vill alla ögon säga mig? Bakom glas, ögonlock finns någonting som jag vill åt. Om inte ord, i alla fall tankar, uppfattningar, bilder. Att varje dag gå och tvivla gör ingen människa klokare, inte lyckligare, men ändå sker det. Som en inbyggt mekanism i maskinen kallad människan. Maskinen med för mycket hjärna och för lite hjärta.

 

III: Då det enda man kan lyssna på är Ω

 

(ni har blivit hemskt dåliga på att kommentera, lite tråkigt faktiskt. det är svårt att veta hur jag ska tolka tystnaden..)