: som en elektrisk chock genom skelettet/lätta fingrar genom tyget på de kläder du valde/för någon annans skull

Du tog min hand samtidigt som löven föll. Röda och gula var de; antagligen. Jag antog det men vågade inte titta. För jag var rädd att om jag släppte blicken från dig så skulle du vara borde när jag vände mig om igen.
Jag hade haft stora bekymmer innan jag skulle träffa dig: Vad skulle jag ha på mig? Eller den stora frågan var väl egentligen om jag skulle ha vantar på mig. Om jag hade det så kanske du tolkade det som att jag inte ville hålla dig i handen. Men om jag däremot struntade i vantarna och du inte tog min hand, ja då skulle jag frysa. Det hela fick bli en kompromiss och i fickorna i min urtvättade jacka låg ett par lovikavantar i fall att. Men de behövdes som sagt inte användas för du hade tagit min hand precis innan de stora ekarna som vi träffades vid för första gången.
Vi hade hamnat på samma filt en kväll tillsammans med våra gemensamma vänner. Vi hade delat på en Norrlands Guld även om ingen av oss riktigt tyckte om öl. Men vi gjorde väl det mest för att ha en ursäkt att prata med varandra (och sitta bredvid varandra). Under kvällen hade vi pratat om allt mellan himmel och jord, musik och jobb. Du ville helst jobba i en skivbutik även om du var rätt nöjd med att jobba på Espresso House. Jag hade jobbat på ICA vid tillfället och sa att pengar är pengar. Då hade du skrattat och sagt att det var sant, även om du aldrig skulle vilja jobba på ICA; din pappa var butikchef över en ICA-affär och du var trött på allt tjat om frysta grönsaker och mjölkpaket. Sedan hade du tänt en cigg och frågat om jag ville ha en. Visst, hade jag sagt då, fast jag vet inte om jag vill ha en hel. Men då delar vi, hade du sagt då och jag vet inte vem av oss som log störst.
När jag kom hem den kvällen skrev jag för första gången på väldigt länge i min svarta dagbok. Jag skrev bara en mening, men det var allt som behövdes:
"4/9 - Det fina med fingertoppar som försiktigt nuddar varandra, utan att det för den delen händer någonting mer"

Nu skrev jag på nytt i dagboken:
"4/10 - Det fina med fingertoppar som försiktigt nuddar varandra, och man vet att det bara är början på någonting större"

Kommentarer
Avsändare: ellinor

Så otroligt fint skrivet!

2010-09-06 @ 19:37:37
URL: http://astimegoesby.blogg.se/
Avsändare: julia

oj så himlans bra & fint

2010-09-06 @ 20:21:56
URL: http://disarmmynightmares.blogg.se/
Avsändare: Rosita

Fy sjutton vad fint.

Finaste inlägget idag minsann, åh

2010-09-06 @ 22:13:14
URL: http://fewlix.blogg.se/
Avsändare: sofia

åh det var den du läste upp alldeles nyss när det var kommer jag inte ihåg men den är väldigt fin, den texten iallafalllll.

2010-09-07 @ 09:53:36
URL: http://sofiabystrom.blogg.se/
Avsändare: victoria

gud så fint.

2010-09-08 @ 18:44:17
URL: http://knytaknutar.blogspot.com
Avsändare: Eelin

Tack, du fina!

2010-09-09 @ 18:25:20
URL: http://dearestyou.blogg.se/
Avsändare: elin

åh åh åh vad fint.

2010-09-09 @ 18:38:01
URL: http://lovelettersforyou.blogg.se/
Avsändare: märta

hur får du dina inläggsrubriker att inte bli fetstilade? När jag använder samma typsitt blir det bara bhjkv av det hela. eh

2010-09-10 @ 09:31:31
URL: http://bigballadofnothing.blogg.se/
Avsändare: victoria.

sv: det har du rätt i, bor ute i skogen mellan vänersborg och frändefors.

2010-09-10 @ 16:33:45
URL: http://knytaknutar.blogspot.com
Avsändare: kolossal

sv; åh. tack och åh puss

(det du skriver är så fint och jag blev så glad för dig när jag läste detta. puss)

2010-09-12 @ 05:11:26
URL: http://kolossal.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (om du vill)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback