: 2012 - photobooth

Hängde i skolan med Ines
 
Var trött
 
Satt utomhus och skrev noveller till mitt projektarbete
 
Åkte till Trysil och brände näsan x1000
 
Tränade en gång och dog
 
Prövade studentmössan och peppade!!1!
 
Slutspurtade med mitt projektarbete ute i solen (tillsammans med pinnglass)
 
Färgade håret igen inför balen och hittade coca cola
 
Åt god mat
 
Tog studenten och var fri!!!!!!
 
Gosade med min pojkvän
 
Sen jobbade jag mest och åkte till ullared och köpte lantchips (här har de tagit slut </3)
 
Flyttade till GBG för att bli jurist och var ganska pepp
 
Men föreläsningarna kändes såhär
 
Försökte peppa ändå men det gick sådär
 
Så jag flyttade tillbaka och blev sambo med min pojkvän!! Jag blev inte ledsen, nej. Men här har jag precis kollat på höstens bästa serie, Torka aldrig tårar utan handskar <3<3<3
 
Så var jag hårmodell och hade mycket smink på mig
 
Var kärare än någonsin som ni kan se på bilden
 
Fast trött på att vara sjuk hela tiden. Här är jag mystiskt röd i ögat
 
Sen blev det kallt och snön föll över staden. Snipp snapp snut, så var 2012 slut!

: saker man inte behöver oroa sig över när man är 15 år och vilse och allt känns som jordens undergång

1. JAG ÄR 15 OCH HAR ALDRIG KYSST NÅGON ÅH NEJ. det hade inte jag heller men sen gjorde jag det och det var fint. men tro fan inte att vi är gifta idag.
2. ÅH NEJ JAG ÄR 17 ÅR OCH AAALLAAA HAR HAFT SEX MED NÅGON. nej nej neeeeeej. alltså, jag var 18 år och hade kunnat vänta längre om det hade varit så. man ska VILJA det men det viktigaste av allt är att man ska vara REDO. världens dummaste uttryck men också det mest sanna. för fan vad bra det känns att ha sex FÖR ATT MAN VILL DET.
3. JAG KOMMER ALDRIG ALDRIG HITTA NÅGON. jo, det kommer du. du kommer hitta en eller många på samma gång. men sluta leta överallt. sluta läs "flörttips" i hemska tjejtidningar. slappna av och inse att du är bäst och att kärleken kommer när du låter dig själv fatta det. det gjorde jag och jag känner praktiskt taget redo att gifta mig.
4. ALLA HATAR MIG. ha-ha-ha. nej. även om det skulle kännas så, så.. nej.
5. JAG VÄGER FÖÖÖÖÖR MYCKET. bara sluta. lyssna inte på tidningarna som säger att kändisarna är tjocka bara för att de har ett veck på magen. ALLA har veck på magen! ALLA är perfekta. punkt punkt punkt.

: tjugotre skall subtraheras med tolv

Jag fick elva frågor av min käre vän Sofia så det är med dessa elva frågor jag återvänder från de döda. Det är ju också tänkt att man ska vidarebefodra elva nya frågor men eftersom att alla redan svarat på dem i denna lilla, lilla bloggvärld struntar jag i det. Hoppas att detta är okej med er.

1. Vem, död eller levande, vill du ta en kopp kaffe med?
För det första är det få saker som jag avskyr så mycket som kaffe. Därför skulle jag nog föredra att ta en kopp te istället, om det är okej? Och vem skulle jag vilja dricka den med? Tyvärr kommer jag inte på något bättre förslag än Joakim Berg. Ja, det kanske är jättetöntigt osv. Men det finns så mycket som jag hade velat prata om med honom så det får faktiskt bli mitt svar.

2. Vad inspirerar dig?
Väldigt, väldigt mycket saker. Kärlek, både till mina vänner och till min pojkvän. Trånga dansgolv där stroboskopen blinkar och människor hånglar med människor de aldrig mött. Naturen när solen är på väg att gå upp eller ner. Filmer och böcker, speciellt sådana som är drömska och egentligen helt orealistiska.

3. Favoritord?
På riktigt så vet jag inte. Jag lägger väldigt liten vikt vid enskilda ord och uppskattar snarare en fin kombination av ord. Låter otroligt pretto, men jag är inte en människa som sitter och åh:ar mig över enstaka ord. Dock finns det väl ord som är fina, bland annat flörtkula och stjärndamm. Det fulaste ordet är utan tvekan marmelad.

4. Vad är du rädd för?
Jag är rädd för att bli lämnad ensam, både av vänner och pojkvän, och att sedan inte hitta tillbaka till någon. Det är ju en absurd tanke egentligen, man är aldrig helt ensam och om man förlorar någon vinner man oftast en ny vänskap. Men jag är väl bara en produkt av tusen års mänsklig osäkerhet antar jag. Andra saker som jag är rädd för är älgar, kattungar (djävulens påfund), att åka segelbåt, mörker och att titta ut genom fönster och dörrar (när det är mörkt). Ibland är jag höjdrädd också, även om jag intalar mig själv att jag inte är det.

5. Vid vilket/vilka tillfällen känner du dig oövervinnlig?
När jag cyklar med mina bästa vänner genom sommarnatten och man kan cykla mitt i vägen eftersom det inte är några bilar ute. Eller ännu bättre: när man lägger sig mitt på vägen och insuper asfaltens svaga doft och doften av: "ja, det kanske är natt och kallt, men det är ändå sommar". Jag kan också känna mig helt oövervinnlig när jag dansar i flera timmar i sträck med mina vänner och alla är glada och alla pratar med alla.



6. Vad är det godaste som finns?
Världens svåraste fråga? Vaniljglass med kolasås. Eller jordgubbar. Eller mjölk. JAG VET INTE SLUTA FRÅGA MIG SÅDANT HÄR!!!!

7. Hur ser världens bästa fest ut (vilka är där, hur ser det ut, vad gör ni)?
Det är helt klart en hemmafest och utanför fönstret är det 23 grader. Alla springer in och ut ur huset och kanske badar någon i en liten pool (med kläderna på såklart). Adrian Lux DJ:ar från balkongen och alla dansar dansar dansar. Så stapplar man hem runt 6-snåret och det är ljust ute. Kanske möter man brevbäraren också.

8. Berätta om den senaste drömmen du hade som du fortfarande minns.
Just nu kommer jag inte ihåg någon dröm tyvärr. Jag försöker glömma bort mina drömmar eftersom jag drömmer så otroligt mycket mardrömmar. Det händer ofta att jag drömmer två mardrömmar varje natt, ibland till och med tre. Förut handlade dem mer om monster och läskiga ting. Dessa drömmar har dock övergått till att bli drömmar som handlar om sociala hemskheter, kriminalitet och känslan av att jag inte kommer någon vart.

9. Om du skulle vakna en dag och halva din kropp har ersatts av en halv djurkropp. Vilket halva djur skulle det vara och varför?
Inte en kattunge i alla fall. För att det är världens värsta djur.

10. Vilken historisk händelse hade du velat uppleva?
Franska revolutionen eller någonting liknande. Tänk grejen att kämpa för sina rättigheter och lyckas! Ack ack, önskar vi kunde göra detsamma idag.

11. Hur skulle du vilja att ditt liv ser ut som pensionär?
Jag ska äta kakor (som Sofia eller Hanna har bakat), gå på promenad med Viktor och vår lilla hund, kanske gå på bio då och då, gå på konstmuseum och påta i jorden i vår mysiga lilla trädgård. Typ.

Förresten. Som ni kanske märkt så har jag blivit ganska dålig på att uppdatera här (nehe?). Men det finns andra sätt ni kan följa mitt liv på. På twitter heter jag taktensompuls och på instagram heter jag.. taktensompuls! Jag har även skaffat en till blogg på lokaltidningen där jag skriver om vägen till studenten. Jag i den vita hatten heter den, så titta gärna in där med! Puss på er.

: waiting for a roar/looking at the mutating skyline/the city is my church/it wraps me in the sparkling twilight


: Alpha/Omega

lever i ett vakuum av kärlek skola vänner juldofter

Den första snön har fallit allt är halt
och min halsduk blev kvar
på en hållplats
utanför stan...

: when the night is dark and stormy/you won't have to reach out for me/I will come to you/oh i will come to you

12 april 2011
Jag trodde det skulle dröja länge, länge, länge innan jag skulle få uppleva något sådant här. Ni vet ju att jag för ett tag sedan skrev om min drömman. Nu har jag fått en som både är och inte är som den jag beskrev, men ändå mycket bättre. Och det är väl liksom det som är så himla bra, att jag inte hade en aning om vem han skulle vara. Och att han kom som en total överraskning på ett ställe jag aldrig trodde jag skulle hitta någon gör det hela så fint, men på något sätt bisarrt.

8 november 2011
Varför ska man egentligen tro på äkta kärlek? Det finns bara i filmer. I sådana där amerikanska romantiska komedier som slutar med att den vackraste pojken väljer den töntiga flickan, för att KÄRLEK ÖVERVINNER ALLT. För varje dag som går blir jag mer och mer övertygad om att jag lever i en sådan film. Som att mitt liv är förbestämt av ett par regissörer, precis som i filmen The Truman Show. Varje dag sitter tusentals tv-tittare och åh:ar sig åt mig och min pojke. Över de kyssar han ger mig och de ord vi uttalar till varandra. Fast sen så avslutas såklart filmen när jag upptäcker att allt är rekvisita för "Filmen om Evelina", till och med min MIN Viktor. Men det gör ju ingenting, för eftersom mitt liv är en film kommer han ha blivit kär i mig ändå. Along the way.
Det är i alla fall så det känns, och jag är så jävla JÄVLA kär. Och varje dag slås jag av tanken hur lyckligt lottat jag är, hur han är FÖR BRA för att vara sann. Hur detta måste vara en film.


: If she was away/you could do anything/you learn how to fly/even if you don’t try (don’t try)




För mig som knappt sminkar mig eller fixar håret,
så känns det rätt konstigt att se sig själv såhär (och blond dessutom).
Men jag var hårmodell på en modevisning och ikväll ska jag ut och dansa.

: våra hjärtan slog lika hårda slag



(Andra bilden är snodd, men jag kunde inte låta bli)

Ett halvår. Sex månader.
Så länge har det varit vi.
Inte du och inte jag. Vi.
Och jag älskar dig Viktor.

: oh, I still demand it/don't try to change her mind/watching love's right in the middle/don't try to change it

Vem är jag? Vem är jag när man skalar bort allt det där som bara finns utanpå? Det korta håret, de tighta jeansen, de nedbitna naglarna, höfterna som knappt existerar, mina fötter i storlek 38, de svarta kläderna, det röda läppstiftet, den bruna hyn och allt blod i mig som pulserar runt, runt. Vad fan är jag då? Då kanske jag är Evelina. Eller nej, då ÄR jag Evelina med allt vad det innebär. Ibland rädd, ibland glad, ibland ambivalent, ibland likgiltig, ibland trött på allt, ibland hopplös kärleksfull tråkig galen älskande sur arg snäll. Ibland allt på samma gång. Och lite så känns det nu. Så håll ut mina fina, för ni vet hur jag känner. För egentligen är jag inte så speciell när man väl skalat av allt. Men, vem är det egentligen?

: (it's so fucked up/you're still there)



Ni är så många nu. Och jag är verkligen glad över varenda själ som dag på dag hittar hit.
Kan inte ni inte skriva några ord om er själva? Ett eller flera tusen, det spelar ingen roll.
Jag vill lära känna er alla, för ni är fasen betydelsefulla varenda en.

: and sometimes when it's raining/you let me hold you tight/I like it when it rains/that's why









En vecka ute på västkusten, i ett litet samhälle där endast några få personer stannar kvar över vintern. Det har aldrig varit så skönt att vara avskärmad från resten av världen även om man saknar vissa personer alldeles för mycket.

: laugh until we think we'll die/barefoot on a summer night/never could be sweeter than with you












En vecka på landet/skogen med två av mina bästa vänner är verkligen inte fel. Kvällsbad, myggbett, ödehus, gamla men ack så bra filmer, frukost i solen, middag i ett växthus osv.
Nu åker jag till Hönö i Göteborgs skärgård en vecka. Men misströsta inte, det kommer ett tidsinställt inlägg med bilder från förra västkustsvistelsen.

Och ni är fina, det vet ni va? Ω

: en gång i tiden var jag rädd att varje andetag jag tog skulle bli min första sista chans att skriva sanningen ett val/och hur som helst och när som helst och var som helst kan allt ta slut

Det var spelning på den lokala fjortisnattklubben där ingen besökare är över tjugo år och alla är uppklädda till max. Höga skor och vingliga ben och en förväntan om att kanske kanske få vara någons, i alla fall för den kvällen. Bandet som spelade fångade inte riktigt tonårsflickans uppmärksamhet, utan hon var upptagen med att dricka överprissatt alkohol och dansa (eller snarare hoppa i otakt) till de monotona tonerna på dansgolvet. När bandet gick av scenen märkte hon inte det, utan fortsatte att dansa som vanligt och sjunga (skråla) med till dåliga 90-talsklassiker.

När hennes rörelser började övergå från en tveksam dans till utmattade försök till att hoppa föjde hon med sina vänner till VIP-hyllan (som skulle kunna beskrivas som en balkong med några skinnsoffor på) där bandet satt och drack öl som kyldes på en isbädd. Hur hon kom dit är egentligen lite oklart, men eftersom staden är så liten var det svårt att inte träffa på vänners vänner någonstans. Bandet som innan inte hade varit särskilt intressant låg nu i fokus för tonårsflickans ögon. Speciellt intressant var gitarristen och det verkade som att han hade fattat samma intresse för henne. I det dunkla ljuset som skars av stroboskopets snabba puls letade två ögon efter två andra ögons uppmärksamhet och även om det var det verkliga livet och inte en film, så fann de två par ögona varandra. När ölen på isen tog slut bars ny öl in och det var nästan så att tonårsflickan glömde bort det som pågick utanför hennes lilla bubbla där bara han existerade. Musiken som pulserade genom hennes kropp var bara som en bakgrundsmusik i den film där han och hon spelade huvudrollerna. Det var inte musiken på en sliskig klubb.

När klubben stängde vid två fanns det inga tankar på att gå hem, även om det dagen efter var en vanlig skoldag. Gitarristen bjöd nämligen med tonårsflickan och hennes vänner på efterfest hem till honom. Honom. I dimman lät denna idé mycket bra och efter vad som kändes som en sekund var de hemma hos den snygga, spännande gitarristen. Fast, när hennes mamma ringde och frågade sent på natten, så var de hemma hos "Sandra".

När alarmet på tonårsflickans mobil ringde klockan åtta morgonen efter vaknade hon bredvid gitarristen i samma kläder hon dansat i kvällen innan och suckade över faktumet att hennes första lektion skulle börja inom några timmar. När gitarristen vaknade bad han henne stanna kvar och strunta i skolan, men hon visste att det vore allt för oansvarigt att stanna kvar. Hon var ju en flicka som alltid gjorde som man skulle. Hon bad honom istället om en vattenflaska att ta med sig på bussen (det var en lång natt som knappt hade tagit slut) så hon kunde dricka. Men hon hade ett till skäl till att fråga om en vattenflaska. Hon visste att om hon bad om en vattenflaska, så skulle det inte vara sista gången de sågs, då hon skulle behöva lämna tillbaka flaskan. En kyss senare var hon utanför dörren till den lägenhet hon kom att spendera många dagar och nätter i.

Och det var såhär jag och min Viktor träffades. Jag är så jäkla glad över att jag för en gångs skull valde att vara oansvarsfull. Jag tycker ni ska vara det oftare också.

:but I feel alive and I feel it in me/up and up I keep on coming/higher and higher and higher

make a gif
Hej allesammans! Jag lever, även om det kanske inte verkar så här.
Jag har haft sommarlov sen i torsdags och det känns som en rätt välförtjänt vila.
Jag har i dagarna arrangerat studentbalen för 250 studenter, skrivit en projektplan inför mitt projektarbete, gjort slutprov i tusen ämnen osv.
Nu ska jag umgås med min fina man som just nu steker pannkakor (och som på bilden syns i bakgrunden, rätt charmigt va?), åka till Göteborg, hänga med mina underbara vänner, läsa massor av böcker men framförallt så ska jag njuta! Jag kan också avslöja att det snart kommer en liten text här som jag filat på ett tag och kanske lite bilder från mitt besök i Berlin.

Vad ska ni göra i sommar då mina fina?

: who’s gonna save the world tonight?/who’s gonna bring it back to life?/we’re gonna make it, you and I/we’re gonna save the world tonight






5 bilder på en väldigt bra kille. Eller man kanske, han är ju nästan 22.